Flickan från stranden, skriven av Pernilla K.

Hon var så vacker när han mötte hennes blick på stranden. Det långa blonda håret, och hennes vackra blåa ögon, glittrade vackert mot det blåa havet.
Hon hade "det" som han inte kunde motstå. Men han visste att han måste motstå sin lust.
Det var alldeles för mycket folk så här års vid stranden. Dels spenderade lokalbefolkningen all sin lediga tid här, men även sommargästerna.
Turister från storstaden som ville avnjuta en äkta svensk sommar.
Hon tyckte det var så härligt att spendera de fina sommardagarna vid stranden.
Njuta av sommarvärmen. Där vid stranden trivdes hon. Hon hade alltid roligt med sina vänner. Denna varma sommardag kände hon sig iakttagen av någon.


Hon spanade längs stranden, såg sig omkring. Men hon såg ingen eller något som kunde bekräfta den otäcka känslan hon hade av att någon iakttog henne. Så hon vände sig om igen och försökte skaka av sig den.

Han såg henne och den där härliga känslan, började spira i hela hans kropp. Han tyckte det var en underbar känsla. Men han kunde inte följa den. Det skulle aldrig fungera, intalade han sig själv. För att få henne ur sina tankar tog han fram tidningen och började knåpa med sitt korsord.

Plötsligt hörde han hennes klingande skratt och han insåg att det inte gick, han måste få kontakt med henne. Han gick ner till vattnet för att doppa sin varma kropp. Mycket för att komma närmare henne men även för att svalka av sig.
Han plumsade ner i vattnet likt en blåval, tyckte han. Han simmade en runda runt bryggan och tillbaka igen. Hela tiden med sina blickar mot henne.

Det pirrade till i hans mage när han började närma sig stranden igen, snart skulle han passera henne. Han rörde sig sakta upp ur vattnet. Han tog mod till sig och gick fram till henne. Deras blickar mötes. Hon log mot honom. Ett vackert glatt leende. Han sa Hej! Lite försiktigt till henne. Hon sa hej tillbaka. När han gick mot sin handduk kände han sig så glad och exhalterad som aldrig förr. För att dölja sin upphetsning la han sig på magen på sin handduk.

Han låg och tänkte på henne.. Hur fin hon var. Hur fint det kunde bli. Hur skulle han agera härnäst. NEJ! Han skulle inte agera. Det var bara att inse att det han ville av hela sitt hjärta var totalt otänkbart i den riktiga världen.
Han var tvungen att glömma, ignorera sina känslor. Han kände efter och kom på att en lång och härlig middagslur var nog precis vad han behövde för att skingra sina tankar.