lördag 26 december 2009

Recension av boken; Ondskan.


Erik Ponti är huvudpersonen i boken ”Ondskan”. Han lever tillsammans med sin morsa, lillebror och farsan. Han är en väldigt smart, medellång, kraftigt byggd kille som till det yttre verkar vara normal, men egentligen har han det varken bra hemma eller i skolan.

Jag uppfattar honom först som en innerst inne väldigt snäll person med ett vuxet sätt att tänka. Han klarar sig bra på skolverket, han tar på sig extra mycket jobbiga situationer genom att spela någon sorts klanledare. Fajterna han måste slåss i klarar han av pga. träning genom hela hans uppväxt och hans erfarenheter med farsan.

Hemma plågas han ständigt av sin sadistiske far med ritualer som ”eftermatenstryk” och kvällsstryk. Farsan är en vidrig människa som blir upphetsad av att slå, inte bara Erik utan när de hade två hundar, Romulus och Remus brukade han stå och piska dem hur länge som helst, och en gång släppte han lös dem på en lekfull collie (sida 34).

För att klara av stryket använder sig Erik av hatet mot farsan, han koncentrerar sig och håller andan medan slagen pågår. Efter stryket blir han tvungen att skaka hand med farsan och svara med samma ord på farsans fråga: ”vänner igen”. Farsan är den som jag tror Erik är räddast för, och honom vågar han inte trotsa, han vågar inte säga till någon vad som pågår eftersom om farsan får reda på det så kan han inte föreställa sig vad som skulle hända med honom. Fy, vill inte ens tänka på att det finns barn som har det så hemma.

Erik verkar inte arg på sin morsa för att inte hon gör någonting, denna dagliga misshandel är han uppväxt med och han har aldrig haft det på något annat sätt. Hans lillebror försöker jämt få Erik i trubbel, så att han ska få mer stryk av farsan. Lillebrorsan agerar nog som han gör för att förbli hans favorit.

I skolan måste han göra som han gör. Han leker kung och det gör han för att palla det jobbiga hemma, så han har någonstans där det är han som bestämmer och sätter gränserna. Eriks kompisar och han själv har ett sätt att känna pengar, genom att sno skivor och sälja för halva priset (sida 47). De lånar även ut pengar mot skyhög ränta.
Polisen blir inblandad och gänget som verkade som schyssta killar skyller på Erik som blir relegerad.

Erik gör det enda rätta, han visar att hur mycket skit man än måste ta så måste man ändå stå emot på ett eller annat sätt. Det är nog extra viktigt för Erik att göra det som han tycker är rätt, för att inte sådant som hänt innan och händer ska upprepa sig.


Jag har sett ”Ondskan” som film och därför var det mycket som jag kände igen, men det var samtidigt väldigt mycket som skilde boken från filmen. Jag tyckte filmen var väldigt bra, jag kände medlidande med Erik men samtidigt så kände jag att hans även hans fiender måste ha haft det svårt och jobbigt. Efter att ha läst boken tycker jag att de kunde ha gjort filmen bättre. En stor händelse i boken fanns inte med i filmen och därför tyckte jag den var väldigt rolig att läsa men samtidigt väldigt hemskt. Den kommer här:

(Sida 246-253) Erik går till rummet efter arrest där han tänkt på vad de ska ta sig till, och han har beslutat att de ska sluta kämpa, men Erik upptäcker att Pierre har åkt och Erik blir väldigt ledsen och arg. Han svär att han ska hämnas Pierre och göra Revolt. Maskerad! För nu har det gått för långt!
Han maskerar sig med mössa över huvudet och går ut på kvällarna för att slå ner rådisar. Jag blev paff. Ganska brutalt sätt att hämnas på, här kommer verkligen Eriks mörka sida fram. Erik visar ingen nåd och slår av näsben och slår ut tänder på Blinkfyren och andra som varit extra taskiga mot Pierre.

Ungefär samtidigt träffar han Marja, en finsk servitris som uppfattat tycker för Erik, det var hon som skrek ”Saatans Tjiitenjelm” när de skulle slå Pierre i rutan. Andra kvällen kysste hon honom (sida 258). Han blev förälskad. Deras förhållande var inte speciellt hemligt och hon avskedades på en söndagseftermiddag
Hittills har Erik varit smart och tänkt igenom det mesta, beslutat vad han måste göra och vad han kan skita i. Varför håller han inte förhållandet med Marja mer hemligt? Han vet redan om hur det var att förlora Pierre, och om han inte har glömt hur hans fiender tänker så borde han fatta att de han har förmåga att göra väldigt mycket. Jag tänkte: ”Vad håller han på med?”. För mig var det ganska uppenbart att det skulle hända någonting som inte var så kul med Marja och Erik.

Ett brev kom från Marja och det får Silverhielm tag på när de håller fast Erik och utför razzia i hans rum. I brevet står saker som får Erik relegerad på direkten. Men han blev inte relegerad tack vare Ekengren, men tyvärr inte med samma flax som i filmen, utan Ekengren hade bara pratat med rektorn och skickat ett brev.
Det är lite samma sak här, Marja har inte heller insett vad som skulle kunna hända med ett brev och jag tror t.o.m. att Erik själv inte har insett hur det verkligen är på den här skolan fast han är med om jobbiga situationer hela tiden.

Erik går ut med toppbetyg och tänker bege sig till Salvolaks, till Marja. Efter att han har klarat av farsan där hemma. Den här gången tänker han inte bara stå och ta emot utan den här gången så ska farsan få vad han förtjänar.



Mitt omdöme av boken:
En väldigt bra och välskriven bok! Man blir glad varje gång Erik klarar av någonting och man bara kan och vill inte sluta läsa.

Nobelpriset.


Nobelpriset är en utmärkelse ansedd som världens mest prestigefyllda vetenskapliga och kulturella pris.

Nobelpriset grundar sig på den svenske kemisten och industrialisten Alfred Nobel. Prisutdelningen av nobelpriset sker i Stockholm och Oslo varje år sedan år 1901.

Med uppehåll under första och andra världskriget.


Jag tycker att nobelpriset är en bra sak, då människor som uppfunnit bra vetenskapliga grejer kan få ett pris för det!


Flickan från stranden, del 2.

Han hade sovit längre än vad han hade trott, när han vaknade hade nästan alla åkt hem, klockan var närmare halv fem. Han började att plocka ihop sina saker för att röra sig upp mot kiosken och köpa sig en glass.
Han hade skaffat sig en dum ovana , att köpa sig en glass i kiosken varje dag innan han gick hem. Han lovade sig gång på gång att sluta med det, för det var inte hälsosamt. Men just idag kände han att han behövde det mer än han något gång behövt det tidigare. Han bad den äldre herren i kiosken om en daimstrut, när han tog upp sin plånbok för att betala såg han den vackra unga tjejen stå där, precis bredvid honom. Utan att tänka sig för frågade han henne om han fick lov att bjuda henne på en glass. Hon såg först alldeles skräckslagen ut, men log sedan sitt varma leende och nickade. Än en gång pirrade det till i magen på honom, denna gången mycket starkare än de andra gångerna. Hans känsla blev ännu starkare. Hon tog emot sin glass och tackade honom, han betalade kioskgubben och såg att hon försvann bort i från honom mot sin cykel.
Han följde efter henne utan att egentligen veta varför. Med möda försökte hon att få upp sitt cykellås med sin ena hand då hon höll i glassen med den andra.
Han gick fram till henne och frågade; - Vill du följa med mig på en promenad? I samma sekund som han sa orden blev han chockad över att han vågade fråga henne det. Vad skulle hon svara!? - Du kan ju ändå inte cykla med glassen i ena handen, fortsatte han.
- Nej det går ju inte så bra sa hon och hennes ansikte sken upp av det vackra leendet och hon gav av ett blygsamt skratt. Som fick hans hjärta att smälta ännu mer.

De gick mot den glesa skogen , där fanns det långa och fina stigar. Han brukade plocka svamp här på våren så han hittade där bra. De vandrade tysta och längre och längre in i skogen, de var båda tysta och åt på sina glassar. Han trevade lite blygt efter hennes spröda hand, hon tittade på honom med sina fina blåa ögon och tog hans hand i hennes. De fortsatte att gå allt längre in i skogen. Lite senare skiljdes dom åt och han gick hemåt, till sitt för att sova.

På natten sov han väldigt oroligt.

Han drömde om sin promenad i skogen med henne, han kallsvettades- hans känslor åkte berg-och-dalbana. Han var lycklig, men ändå inte. Saker och ting hade inte blivit som han hade hoppats på. Han hade misstolkat hennes känslor för honom. Han kände sig grundlurad; de blickar, de skratt som hon hade givit honom hade bara varit ett stort skämt. Samtidigt kände han lycka över att ha fått träffa henne och de stunder han fått med henne skulle han minnas för alltid. Även om han visste att hon aldrig skulle se åt honom igen, så hade han iallafall sina minnen av henne.
När han vaknade morgonen därpå gick han upp och tittade ut genom fönstret; det regnade.
Han hade hela tiden en obehaglig känsla i magen, det var en ångest-betonad tendens, men han visste inte riktigt varför han kände sig så. Varför hade han en sådan känsla? Han trodde inte att det skulle klarna upp under förmiddagen så han satte sig i soffan och läste lite korsord.

Han sitt inne långt in till på eftermiddagen och kom på att han behövde gå till affären då det var tomt i hans skafferi- det ekade t.om. Så han klädde på sig och gick mot affären.
När han kom gåendes mot affären såg han att det stod en mindre folksamling utanför. ´Kvällstidningen måste ha kommit´tänkte han för sig själv.
Han närmade sig affären och när han kom tillräckligt nära för att se de stora feta bokstäverna på kvällstidningen, kom ångesten över honom och han vände tvärt!

VACKER UNG FLICKA MÖRDAD OCH VÅLDTAGEN I SKOG!!

torsdag 10 december 2009

Boken Ondskan!


Äntligen fått läst boken Ondskan skriven av Jan Guillou.

Tidigare har jag bara sett filmen men tycker boken var snarlik den.

Väldigt bra i allafall.


- Du förstår, sa han och vände sig direkt till Silverhielm, om det varit jag som hällt skiten över dig kanske jag skulle vara så nöjd med det att jag inte ens skulle bry mej om någon mera hämnd. Du slår som en kärring, du kan inte ens slå ner en kille som inte försvarar sig. Ändå fick du ut en tand efter mycket möda och besvär. Försök att föreställa dej vad som händer om du och jag träffas någon annanstans. Det blir nog mer än bara en tand.


Det citatet tycker jag är ett av dom bästa i boken pga Erik inte låter folk trampa på honom ostraffat.


torsdag 5 november 2009

Problem..

Haft lite problem med att skriva nya inlägg så skrev över det föregående inlägget med min novell! Hoppas det går att läsa.. Tveka inte att kommentera så jag vet hur jag ska fortsätta. :)

tisdag 13 oktober 2009

Flickan från stranden, skriven av Pernilla K.

Hon var så vacker när han mötte hennes blick på stranden. Det långa blonda håret, och hennes vackra blåa ögon, glittrade vackert mot det blåa havet.
Hon hade "det" som han inte kunde motstå. Men han visste att han måste motstå sin lust.
Det var alldeles för mycket folk så här års vid stranden. Dels spenderade lokalbefolkningen all sin lediga tid här, men även sommargästerna.
Turister från storstaden som ville avnjuta en äkta svensk sommar.
Hon tyckte det var så härligt att spendera de fina sommardagarna vid stranden.
Njuta av sommarvärmen. Där vid stranden trivdes hon. Hon hade alltid roligt med sina vänner. Denna varma sommardag kände hon sig iakttagen av någon.


Hon spanade längs stranden, såg sig omkring. Men hon såg ingen eller något som kunde bekräfta den otäcka känslan hon hade av att någon iakttog henne. Så hon vände sig om igen och försökte skaka av sig den.

Han såg henne och den där härliga känslan, började spira i hela hans kropp. Han tyckte det var en underbar känsla. Men han kunde inte följa den. Det skulle aldrig fungera, intalade han sig själv. För att få henne ur sina tankar tog han fram tidningen och började knåpa med sitt korsord.

Plötsligt hörde han hennes klingande skratt och han insåg att det inte gick, han måste få kontakt med henne. Han gick ner till vattnet för att doppa sin varma kropp. Mycket för att komma närmare henne men även för att svalka av sig.
Han plumsade ner i vattnet likt en blåval, tyckte han. Han simmade en runda runt bryggan och tillbaka igen. Hela tiden med sina blickar mot henne.

Det pirrade till i hans mage när han började närma sig stranden igen, snart skulle han passera henne. Han rörde sig sakta upp ur vattnet. Han tog mod till sig och gick fram till henne. Deras blickar mötes. Hon log mot honom. Ett vackert glatt leende. Han sa Hej! Lite försiktigt till henne. Hon sa hej tillbaka. När han gick mot sin handduk kände han sig så glad och exhalterad som aldrig förr. För att dölja sin upphetsning la han sig på magen på sin handduk.

Han låg och tänkte på henne.. Hur fin hon var. Hur fint det kunde bli. Hur skulle han agera härnäst. NEJ! Han skulle inte agera. Det var bara att inse att det han ville av hela sitt hjärta var totalt otänkbart i den riktiga världen.
Han var tvungen att glömma, ignorera sina känslor. Han kände efter och kom på att en lång och härlig middagslur var nog precis vad han behövde för att skingra sina tankar.

måndag 21 september 2009

Bloggar jag brukar läsa!

Eftersom jag har en son på snart 2 år, tycker jag att det är väldigt intressant att läsa andras bloggar om barn och familjelivet.

Hittade Hanna's blogg när jag var gravid och fortsatt läsa den sedan dess, hon skriver mycket om sin vardag men även lite om hennes dagar på jobbet.
http://www.hannaofsweden.se

Även en tjejkompis blogg.
http://www.familjenab.blogg.se
Hon skriver mycket om förlusten av sina två söner i början på detta året! Och om hur hon fortsätter vardagen med sin lilla två åring Amanda..

Båda skriver fantastiskt bra, och låter en verkligen komma nära inpå dom.
Så man ska förstå hur dom har det.