Erik Ponti är huvudpersonen i boken ”Ondskan”. Han lever tillsammans med sin morsa, lillebror och farsan. Han är en väldigt smart, medellång, kraftigt byggd kille som till det yttre verkar vara normal, men egentligen har han det varken bra hemma eller i skolan.
Jag uppfattar honom först som en innerst inne väldigt snäll person med ett vuxet sätt att tänka. Han klarar sig bra på skolverket, han tar på sig extra mycket jobbiga situationer genom att spela någon sorts klanledare. Fajterna han måste slåss i klarar han av pga. träning genom hela hans uppväxt och hans erfarenheter med farsan.
Hemma plågas han ständigt av sin sadistiske far med ritualer som ”eftermatenstryk” och kvällsstryk. Farsan är en vidrig människa som blir upphetsad av att slå, inte bara Erik utan när de hade två hundar, Romulus och Remus brukade han stå och piska dem hur länge som helst, och en gång släppte han lös dem på en lekfull collie (sida 34).
För att klara av stryket använder sig Erik av hatet mot farsan, han koncentrerar sig och håller andan medan slagen pågår. Efter stryket blir han tvungen att skaka hand med farsan och svara med samma ord på farsans fråga: ”vänner igen”. Farsan är den som jag tror Erik är räddast för, och honom vågar han inte trotsa, han vågar inte säga till någon vad som pågår eftersom om farsan får reda på det så kan han inte föreställa sig vad som skulle hända med honom. Fy, vill inte ens tänka på att det finns barn som har det så hemma.
Erik verkar inte arg på sin morsa för att inte hon gör någonting, denna dagliga misshandel är han uppväxt med och han har aldrig haft det på något annat sätt. Hans lillebror försöker jämt få Erik i trubbel, så att han ska få mer stryk av farsan. Lillebrorsan agerar nog som han gör för att förbli hans favorit.
I skolan måste han göra som han gör. Han leker kung och det gör han för att palla det jobbiga hemma, så han har någonstans där det är han som bestämmer och sätter gränserna. Eriks kompisar och han själv har ett sätt att känna pengar, genom att sno skivor och sälja för halva priset (sida 47). De lånar även ut pengar mot skyhög ränta.
Polisen blir inblandad och gänget som verkade som schyssta killar skyller på Erik som blir relegerad.
Erik gör det enda rätta, han visar att hur mycket skit man än måste ta så måste man ändå stå emot på ett eller annat sätt. Det är nog extra viktigt för Erik att göra det som han tycker är rätt, för att inte sådant som hänt innan och händer ska upprepa sig.
Jag har sett ”Ondskan” som film och därför var det mycket som jag kände igen, men det var samtidigt väldigt mycket som skilde boken från filmen. Jag tyckte filmen var väldigt bra, jag kände medlidande med Erik men samtidigt så kände jag att hans även hans fiender måste ha haft det svårt och jobbigt. Efter att ha läst boken tycker jag att de kunde ha gjort filmen bättre. En stor händelse i boken fanns inte med i filmen och därför tyckte jag den var väldigt rolig att läsa men samtidigt väldigt hemskt. Den kommer här:
(Sida 246-253) Erik går till rummet efter arrest där han tänkt på vad de ska ta sig till, och han har beslutat att de ska sluta kämpa, men Erik upptäcker att Pierre har åkt och Erik blir väldigt ledsen och arg. Han svär att han ska hämnas Pierre och göra Revolt. Maskerad! För nu har det gått för långt!
Han maskerar sig med mössa över huvudet och går ut på kvällarna för att slå ner rådisar. Jag blev paff. Ganska brutalt sätt att hämnas på, här kommer verkligen Eriks mörka sida fram. Erik visar ingen nåd och slår av näsben och slår ut tänder på Blinkfyren och andra som varit extra taskiga mot Pierre.
Ungefär samtidigt träffar han Marja, en finsk servitris som uppfattat tycker för Erik, det var hon som skrek ”Saatans Tjiitenjelm” när de skulle slå Pierre i rutan. Andra kvällen kysste hon honom (sida 258). Han blev förälskad. Deras förhållande var inte speciellt hemligt och hon avskedades på en söndagseftermiddag
Hittills har Erik varit smart och tänkt igenom det mesta, beslutat vad han måste göra och vad han kan skita i. Varför håller han inte förhållandet med Marja mer hemligt? Han vet redan om hur det var att förlora Pierre, och om han inte har glömt hur hans fiender tänker så borde han fatta att de han har förmåga att göra väldigt mycket. Jag tänkte: ”Vad håller han på med?”. För mig var det ganska uppenbart att det skulle hända någonting som inte var så kul med Marja och Erik.
Ett brev kom från Marja och det får Silverhielm tag på när de håller fast Erik och utför razzia i hans rum. I brevet står saker som får Erik relegerad på direkten. Men han blev inte relegerad tack vare Ekengren, men tyvärr inte med samma flax som i filmen, utan Ekengren hade bara pratat med rektorn och skickat ett brev.
Det är lite samma sak här, Marja har inte heller insett vad som skulle kunna hända med ett brev och jag tror t.o.m. att Erik själv inte har insett hur det verkligen är på den här skolan fast han är med om jobbiga situationer hela tiden.
Erik går ut med toppbetyg och tänker bege sig till Salvolaks, till Marja. Efter att han har klarat av farsan där hemma. Den här gången tänker han inte bara stå och ta emot utan den här gången så ska farsan få vad han förtjänar.
Mitt omdöme av boken:
En väldigt bra och välskriven bok! Man blir glad varje gång Erik klarar av någonting och man bara kan och vill inte sluta läsa.
Jag uppfattar honom först som en innerst inne väldigt snäll person med ett vuxet sätt att tänka. Han klarar sig bra på skolverket, han tar på sig extra mycket jobbiga situationer genom att spela någon sorts klanledare. Fajterna han måste slåss i klarar han av pga. träning genom hela hans uppväxt och hans erfarenheter med farsan.
Hemma plågas han ständigt av sin sadistiske far med ritualer som ”eftermatenstryk” och kvällsstryk. Farsan är en vidrig människa som blir upphetsad av att slå, inte bara Erik utan när de hade två hundar, Romulus och Remus brukade han stå och piska dem hur länge som helst, och en gång släppte han lös dem på en lekfull collie (sida 34).
För att klara av stryket använder sig Erik av hatet mot farsan, han koncentrerar sig och håller andan medan slagen pågår. Efter stryket blir han tvungen att skaka hand med farsan och svara med samma ord på farsans fråga: ”vänner igen”. Farsan är den som jag tror Erik är räddast för, och honom vågar han inte trotsa, han vågar inte säga till någon vad som pågår eftersom om farsan får reda på det så kan han inte föreställa sig vad som skulle hända med honom. Fy, vill inte ens tänka på att det finns barn som har det så hemma.
Erik verkar inte arg på sin morsa för att inte hon gör någonting, denna dagliga misshandel är han uppväxt med och han har aldrig haft det på något annat sätt. Hans lillebror försöker jämt få Erik i trubbel, så att han ska få mer stryk av farsan. Lillebrorsan agerar nog som han gör för att förbli hans favorit.
I skolan måste han göra som han gör. Han leker kung och det gör han för att palla det jobbiga hemma, så han har någonstans där det är han som bestämmer och sätter gränserna. Eriks kompisar och han själv har ett sätt att känna pengar, genom att sno skivor och sälja för halva priset (sida 47). De lånar även ut pengar mot skyhög ränta.
Polisen blir inblandad och gänget som verkade som schyssta killar skyller på Erik som blir relegerad.
Erik gör det enda rätta, han visar att hur mycket skit man än måste ta så måste man ändå stå emot på ett eller annat sätt. Det är nog extra viktigt för Erik att göra det som han tycker är rätt, för att inte sådant som hänt innan och händer ska upprepa sig.
Jag har sett ”Ondskan” som film och därför var det mycket som jag kände igen, men det var samtidigt väldigt mycket som skilde boken från filmen. Jag tyckte filmen var väldigt bra, jag kände medlidande med Erik men samtidigt så kände jag att hans även hans fiender måste ha haft det svårt och jobbigt. Efter att ha läst boken tycker jag att de kunde ha gjort filmen bättre. En stor händelse i boken fanns inte med i filmen och därför tyckte jag den var väldigt rolig att läsa men samtidigt väldigt hemskt. Den kommer här:
(Sida 246-253) Erik går till rummet efter arrest där han tänkt på vad de ska ta sig till, och han har beslutat att de ska sluta kämpa, men Erik upptäcker att Pierre har åkt och Erik blir väldigt ledsen och arg. Han svär att han ska hämnas Pierre och göra Revolt. Maskerad! För nu har det gått för långt!
Han maskerar sig med mössa över huvudet och går ut på kvällarna för att slå ner rådisar. Jag blev paff. Ganska brutalt sätt att hämnas på, här kommer verkligen Eriks mörka sida fram. Erik visar ingen nåd och slår av näsben och slår ut tänder på Blinkfyren och andra som varit extra taskiga mot Pierre.
Ungefär samtidigt träffar han Marja, en finsk servitris som uppfattat tycker för Erik, det var hon som skrek ”Saatans Tjiitenjelm” när de skulle slå Pierre i rutan. Andra kvällen kysste hon honom (sida 258). Han blev förälskad. Deras förhållande var inte speciellt hemligt och hon avskedades på en söndagseftermiddag
Hittills har Erik varit smart och tänkt igenom det mesta, beslutat vad han måste göra och vad han kan skita i. Varför håller han inte förhållandet med Marja mer hemligt? Han vet redan om hur det var att förlora Pierre, och om han inte har glömt hur hans fiender tänker så borde han fatta att de han har förmåga att göra väldigt mycket. Jag tänkte: ”Vad håller han på med?”. För mig var det ganska uppenbart att det skulle hända någonting som inte var så kul med Marja och Erik.
Ett brev kom från Marja och det får Silverhielm tag på när de håller fast Erik och utför razzia i hans rum. I brevet står saker som får Erik relegerad på direkten. Men han blev inte relegerad tack vare Ekengren, men tyvärr inte med samma flax som i filmen, utan Ekengren hade bara pratat med rektorn och skickat ett brev.
Det är lite samma sak här, Marja har inte heller insett vad som skulle kunna hända med ett brev och jag tror t.o.m. att Erik själv inte har insett hur det verkligen är på den här skolan fast han är med om jobbiga situationer hela tiden.
Erik går ut med toppbetyg och tänker bege sig till Salvolaks, till Marja. Efter att han har klarat av farsan där hemma. Den här gången tänker han inte bara stå och ta emot utan den här gången så ska farsan få vad han förtjänar.
Mitt omdöme av boken:
En väldigt bra och välskriven bok! Man blir glad varje gång Erik klarar av någonting och man bara kan och vill inte sluta läsa.
Inga kommentarer:
Nya kommentarer är inte tillåtna.