Flickan från stranden, del 2.

Han hade sovit längre än vad han hade trott, när han vaknade hade nästan alla åkt hem, klockan var närmare halv fem. Han började att plocka ihop sina saker för att röra sig upp mot kiosken och köpa sig en glass.
Han hade skaffat sig en dum ovana , att köpa sig en glass i kiosken varje dag innan han gick hem. Han lovade sig gång på gång att sluta med det, för det var inte hälsosamt. Men just idag kände han att han behövde det mer än han något gång behövt det tidigare. Han bad den äldre herren i kiosken om en daimstrut, när han tog upp sin plånbok för att betala såg han den vackra unga tjejen stå där, precis bredvid honom. Utan att tänka sig för frågade han henne om han fick lov att bjuda henne på en glass. Hon såg först alldeles skräckslagen ut, men log sedan sitt varma leende och nickade. Än en gång pirrade det till i magen på honom, denna gången mycket starkare än de andra gångerna. Hans känsla blev ännu starkare. Hon tog emot sin glass och tackade honom, han betalade kioskgubben och såg att hon försvann bort i från honom mot sin cykel.
Han följde efter henne utan att egentligen veta varför. Med möda försökte hon att få upp sitt cykellås med sin ena hand då hon höll i glassen med den andra.
Han gick fram till henne och frågade; - Vill du följa med mig på en promenad? I samma sekund som han sa orden blev han chockad över att han vågade fråga henne det. Vad skulle hon svara!? - Du kan ju ändå inte cykla med glassen i ena handen, fortsatte han.
- Nej det går ju inte så bra sa hon och hennes ansikte sken upp av det vackra leendet och hon gav av ett blygsamt skratt. Som fick hans hjärta att smälta ännu mer.

De gick mot den glesa skogen , där fanns det långa och fina stigar. Han brukade plocka svamp här på våren så han hittade där bra. De vandrade tysta och längre och längre in i skogen, de var båda tysta och åt på sina glassar. Han trevade lite blygt efter hennes spröda hand, hon tittade på honom med sina fina blåa ögon och tog hans hand i hennes. De fortsatte att gå allt längre in i skogen. Lite senare skiljdes dom åt och han gick hemåt, till sitt för att sova.

På natten sov han väldigt oroligt.

Han drömde om sin promenad i skogen med henne, han kallsvettades- hans känslor åkte berg-och-dalbana. Han var lycklig, men ändå inte. Saker och ting hade inte blivit som han hade hoppats på. Han hade misstolkat hennes känslor för honom. Han kände sig grundlurad; de blickar, de skratt som hon hade givit honom hade bara varit ett stort skämt. Samtidigt kände han lycka över att ha fått träffa henne och de stunder han fått med henne skulle han minnas för alltid. Även om han visste att hon aldrig skulle se åt honom igen, så hade han iallafall sina minnen av henne.
När han vaknade morgonen därpå gick han upp och tittade ut genom fönstret; det regnade.
Han hade hela tiden en obehaglig känsla i magen, det var en ångest-betonad tendens, men han visste inte riktigt varför han kände sig så. Varför hade han en sådan känsla? Han trodde inte att det skulle klarna upp under förmiddagen så han satte sig i soffan och läste lite korsord.

Han sitt inne långt in till på eftermiddagen och kom på att han behövde gå till affären då det var tomt i hans skafferi- det ekade t.om. Så han klädde på sig och gick mot affären.
När han kom gåendes mot affären såg han att det stod en mindre folksamling utanför. ´Kvällstidningen måste ha kommit´tänkte han för sig själv.
Han närmade sig affären och när han kom tillräckligt nära för att se de stora feta bokstäverna på kvällstidningen, kom ångesten över honom och han vände tvärt!

VACKER UNG FLICKA MÖRDAD OCH VÅLDTAGEN I SKOG!!